HEMLIGHETERNA MED VANLIFE

juli 20, 2020

Tänk dig att du ska på roadtrip, du planerar att byta ställe en gång om dagen för att få sova på en ny plats, vakna till en ny utsikt. Du tänker dig att du ska köra ungefär tre timmar om dagen för då hinner du äventyra när du kommer fram och det är ju för äventyren vi lever vanlife, eller hur? Du tänker dig kanske att de här tre timmarna ska vara fyllda av nya vyer och efter äventyret kanske du till och med vill ta fram grillen och ha lite fest.

Tänk igen.

Du kommer inte iväg så tidigt som du tänkte från första början för du orkade inte gå upp i tid för du kunde inte sova på grund av anledningar jag berättar om i ett annat blogginlägg. Dessutom har du inte fått kläm på det smidigaste sättet att plocka ihop vanen på så du kommer inte iväg förrän klockan är tre. Du tänker att det är okej, för du har i alla fall gått ut och gått med hunden och klockan borde vara ungefär fem när du kommer fram.

När du har kört i tre timmar kommer du fram till din noga uttittade plats. På kartan och i alla appar ser den fantastisk ut. Vad kartan och apparna glömde nämna är att på grund av hur fantastisk den ser ut är den full av folk. Så full att du inte får plats. Du kör dock runt platsen ett tag för att vara säker, du kanske får plats bakom den där busken, eller om du bara kör ner den där grusvägen. Grusvägen visade sig dock vara i alldeles för dåligt skick för bilar och du får ägna 20 minuter bara åt att försöka vända på den där lilla grusvägen utan att första bilen på kuppen.

En timme efter att du anlänt till den tilltänkta campingplatsen ger du upp och tittar ut en ny plats med hjälp av ännu fler appar och kartor, den här gången något mindre fantastisk men fortfarande fin. Det är en halvtimme dit från din nuvarande plats och det är inte så farligt tänker du, så du åker dit. Väl framme vid ditt andrahandsval får du dock en chock. Den är inte bara mindre fantastiskt, den ser ut som en soptipp och den skulle se så dålig ut på Instagram att du tänker att om du bara kör vidare lite, lite till så kan du hitta en bättre plats.

Kanske om du kör in på den där mindre vägen som fortfarande leder i den riktningen dit du ska? Det går inte att se några campingplatser på varken kartan eller någon av alla appar men du tänker att du är ju ändå på äventyr, så du chansar. Vägen visar sig vara betydligt mindre, du kan bara köra i 50 km/h och inte en enda plats att stå på hittar du.


En timme senare är du fortfarande inte tillbaka på stora vägen och du börjar bli lite lätt desperat. Kanske är du bara kräsen? Skulle du parkerat på den där parkeringsfickan mitt i byn? Hur skulle andra göra? Är det orimligt att vilja vara ifred?

När klockan är halv nio är du så trött och hungrig att du tänker att du kan sova utanför en bensinmack bara du får mat snart. Du är trött på att åka in på sidospår men gör en sista chansning. Du hade tur den här gången. Det krävde förvisso orienteringsskills som skulle gett dig os-guld om du hade sprungit och det tog tjugo minuter för dig att krångla dig dit men platsen är skapligt fin och ren och det bästa av allt, du får vara ifred.

Välkommen fram, njut av vanlife! Nu är det bara att göra om vanen från kör-mode till bo-mode, och det tar minst en kvart. Har du tur hinner du laga en grillkorv på gasköket innan du måste gå och sova och glöm för fan inte att stänga myggnäten innan du går och sover!

KAMPEN OM EN DUSCH
JAG DUGER INTE
VANLIGT LIV I VAN

    Leave a comment

    fyra × 2 =