HUR DET BLEV MED RÄDSLORNA

september 13, 2019

Trots en mängd rädslor åkte jag till Lofoten och jag har haft en galet fin sommar. Men hur blev det sen då, frågade mina vänner mig, hur gick det med rädslorna?

Jag var rädd för att inte hitta någon tältplats, men tänkte att jag i värsta fall kan ta in på campingar. Den första veckan tältade jag på en blöt myr utanför Henningsvær, inga campingar i sikte. Sedan flyttade jag till Unstad men efter en del ösregn, får-incidenter, för varma morgnar och en storm gav jag upp och flyttade in i baksätet på min bil. Efter en hel sommar på Lofoten har jag fortfarande inte sett skymten av någon camping, men sen har jag inte heller letat för ganska snabbt hittade jag till Arctic Coworking Lodge.

Lodgen löste de flesta problem som uppstått vid det laget, som att all min mat var varm och att det visst inte gick att ladda varken kamerabatterier eller laptop som jag tänkt. Dessutom finns det inte en utan två riktigt fina duschar där. Det bästa med lodgen är ändå alla sjukt fina människor jag lärde känna tack vare att jag var där. Jag var rädd för att inte lära känna någon men istället har den här sommaren gett mig många fina nya vänner och det är ändå människorna som gör större delen av livet.

Den sista en och halv månaden har jag bott i min van, och jag har mött väldigt många fina människor även ”ute i det fria”, det vill säga utanför lodgen. De människor jag har mött har varit nomader och surfare och de har varit öppna och hjälpsamma. Att träffa människor när en lever ”vanlife” har hittills inte varit några problem alls, för en social själ som mig är det fantastiskt att få möta nytt folk utan att behöva gå mer än en meter från sitt hem.

Jag var orolig över att jag skulle bli utan jobb, jag ville ha ett extrajobb den här sommaren så att jag kunde slappna av lite med mitt eget företag. Jag är ganska bekväm med att maila folk, fast bara ganska. Men att gå in på diverse ställen och rent fysiskt säga hej, det känns absolut inte bekvämt. Kanske mest för att det ger mig flashbacks till när jag var 15 och behövde extrajobb. Ändå har jag gått in på väldigt många ställen på just det sättet, tills en vän tipsade mig om Himmel og Havn, och där har jag jobbat hela sommaren, vilket jag är superglad för, för bättre arbetsplats kan inte finnas på Lofoten.

En hel del saker har jag fortfarande inte hittat någon hållbar lösning på, t.ex. hur jag ska ladda min laptop och mina kamerabatterier från vanen. Men det gör inte så mycket, hittills har jag lyckats ha både dator och kamerabatterier när jag behöver dem. En sak som jag inte ens tänkte skulle vara ett problem är Iowa, min hund som är av rasen alaskan malamute. Inte för att hon i sig är ett problem, men det är får överallt och hon vill väldigt gärna jaga dem, vilket gör att vi har en kamp varje gång vi går utanför vanen. Många gånger sker den kampen på en brant sluttning och att gå på tur med Iowa är allt annat än kul här.

Det som har värmt min själ lite extra den här arktiska sommaren är alla vänner och bekanta som varit på besök. Att få dela en ny plats med vänner från förr tycker jag gör den nya platsen mer verklig, lättare att smälta.

Den här sommaren, framförallt i början, har jag varit långt utanför min komfortzon väldigt många gånger. På ett sätt har det varit en väldigt avslappnad sommar, men på många andra sätt har det varit något påfrestande. Men jag är glad för att jag for hit, det har känts rätt i själen hela sommaren och jag inbillar mig att jag vuxit som människa.

Jag var orolig för att jag skulle vantrivas, att jag skulle ångra att jag åkte hit och att jag skulle känna mig besviken. Jag har faktiskt haft kvar härbret i Åre hela sommaren just för att jag skulle kunna åka hem igen om jag inte trivdes. Men jag har trivts, jag älskar Lofoten och den här sommaren har varit helt magisk. Det börjar bli dags för nya äventyr men jag ser redan fram emot att komma tillbaka nästa sommar.

BO I VAN - HAR JAG TRÖTTNAT?
VÅGA VARA EN FRI SJÄL
ÄNTLIGEN VANLIFE

    Leave a comment

    tjugo + 15 =