JAG BAD UNIVERSUM OM ETT BORD

november 27, 2019

Jag är nervös. Jag sitter på golvet framför kaminen och försöker få en vettig eld av de där små pinnarna de kallar ved. Jag tror faktiskt inte att jag swishar för den här påsen. Han jag hänger med är på väg hit. I alla fall så tror jag att han är på väg. Det är lite oklart. Jag har bett universum om honom hela dagen. Jag bad universum om ett bord också. Jag fick ett bord.

Jag försökte fråga lite diskret om bordet, för den här killen har mycket högre prio än att ha ett matbord. Men det skulle vara helt okej med både och. Bordet är fint. Det hjälper inte lugnet att stirra in i elden. Det hjälper inte med timmerväggarna. Men det är bra.

Jag tänkte alldeles nyss, innan han skrev, att jag kan glädjas ändå. Glädjas trots ovissheten. Att glädjas av ovissheten känns som ett lite väl stort steg.

Han är på väg hit. I skor, inte i flipflops i snön. Det är ändå lättare att glädjas åt vissheten.

POPPA POPCORN
HUR JAG LÖSER PROBLEM

    Leave a comment

    1 + sju =