KAMPEN OM EN DUSCH

augusti 12, 2020

Ballstadborna måste tycka att jag är helt galen. I alla fall hälften av dem, för det är ungefär så många som kan se mig från sina balkonger nu när jag går omkring på klipporna, iförd bikinitopp, trosor och badpåse. Dessutom har jag ett par såna där tofflor på fötterna som min mamma alltid haft som jag tyckte var jättefula för bara några år sedan men som nu är trendiga som fan. Alla har såna. Jag med. När blev jag så här mainstream?


Jag pratar alltid om hur livet är nice när det man måste kämpa lite. ”Det är i det obekväma det händer” och så vidare. Nu ska jag duscha i havet och satan vad jag drar mig för det. För att det är så kallt. När ska den här kallvattenångesten gå över?


Jag ska bada, för jag har varken badat eller duschat på längre tid än jag tänker erkänna. Det finns fler sätt att hålla sig ren på. Men det visar sig att det inte går att bada från klipporna när det är lågvatten. I alla fall inte om man inte vill lägga sig i ett hav av sjögräs. Det kanske ger bra peeling men jag är inte så sugen på att bada med sjöodjur. Jag går vidare över klipporna i min fina outfit. Jag tänker att någon sten att stå på utan sjögräs måste det ju finnas. Jag går genom tusenskönor, tomma plastflaskor och gamla fiskenät. Jag får anse mig besegrad, jag hittar ingen sjögräsfri sten, men jag hittar en skatt. En fin, grön kråkboll som ska få bo på mitt bord i bilen. Förutom när jag kör bilen. Då får den bo i vasken tillsammans med allt annat löst som ljuslyktor, odiskade koppar och glaset med blommor. 


Det blev alltså ingen dusch idag heller. Jag har försökt duscha i nästan en vecka nu men varje gång har misslyckats.
Att leva vanlife känns helt naturligt på Unstad, eller i skogen, eller andra platser utan folk. Men att stå parkerad bredvid det exklusiva villaområdet på Ballstad gör att jag känner mig som en äkta hobo, den sjaviga sorten, inte den där glamourösa sorten som du ser på Pinterest.

JAG DUGER INTE
VANLIGT LIV I VAN

    One Comment

  • Hans augusti 13, 2020
    Reply

    Hej Louise,

    fear is supposed to be a good thing. I once read somewhere that it was a natural protective reflex and already protected our prepreprepre-ancestors from danger. That is surely correct. But I’m not sure what our prepreprepre-ancestors would have answered if asked what is better about fear: that it is felt or that it is felt to be overcome. … I think some things never change. … You may have lost a fight on this one day, but you found treasure forever. And just in time. I’m sure you will have sparked a huge mainstream🙂. In the future, all residents will rush to the beach in their slippers every day and want to see what this young woman has been looking for. And all they’ll ever find are empty plastic bottles and old fishing nets. Our prepreprepre-ancestors would not have found that. Instead, treasures for the ages. … THAT´s what I would bet! … Cause some things never change.

    As I said: Be happy about the friends who support you unconditionally. I know AT LEAST two who know what the best thing about fear is (I´m not one of them 😉).

    Hej då.

  • Leave a comment

    4 × fyra =