Jag lever livet på Lofoten i min egen bubbla och har varit dålig på att berätta för nära och kära vad som händer här. ”Vad gör du egentligen på Lofoten på dagarna?” En fråga jag har fått från flera sedan jag kom till Lofoten och till Arctic Coworking Lodge.
Halva dagarna sover jag, för vi är uppe halva nätterna. Livet känns långsamt här men ändå händer det rätt mycket. Det känns som att jag har blivit drogad och lever i en fantasivärld. Det kanske är så här det ska vara? Det känns lite konstigt, för det känns inte så mycket. Det känns bara bra, jävligt bra.
Livet på Lofoten består mest av fint häng. Vi bouldrar i solen med utsikt över havet. Vi hänger på stranden på Unstad, vi eldar och vi skrattar. Jag försöker lära mig skejta, de andra är grymma och jag har därför fått för mig att det är lätt. Det ser lätt ut när de skejtar. Det är det inte. Vi har fler family dinners än jag kan räkna. Norrmän är jäkligt bra på tacos. Det är permanent livekonsert här sedan Daniel kom hit, akustisk gitarr och fin sång. Vi går på tur och försöker ta den ultimata polariodbilden. Det är svårt att förstå att det är på riktigt för det är så fint överallt. Det är nästan så att jag skulle vilja bli teleporterad någon annanstans ett litet tag bara för att kunna processa allt det fina. Fast bara nästan. Eventuellt skulle det hjälpa med lite egentid, men det låter inte alls lika kul som att hänga.
Ibland kan jag fastna inomhus för att jag får beslutsångest över vad jag vill göra. Det finns så mycket kul att välja på och jag vill hitta på den ultimata aktiviteten för dagen och istället gör jag ingenting. Det händer inte så ofta men det känns himla onödigt och är något jag ska bli bättre på. Händer det någonsin dig?
