LIVET TAR SLUT EFTER 30

november 7, 2019

”Är du verkligen 30?”, ”Du ser inte ut att vara 30”, ”Jag trodde att du var mycket yngre”.


Jag brukade tänka att när jag blir 30, då kommer jag att skärpa mig. När jag blir 30, då kommer jag sluta ”flänga runt”. Jag skulle ha skaffat mig ett vettigt och tråkigt jobb, ha massa pengar på banken, ha ordning på mitt pensionssparande och framförallt så skulle jag ha ett ordentligt hem. Jag skulle inte längre hitta nya intressen en gång i månaden, jag skulle skaffa mig en vuxen klädstil, jag skulle bli bra på att skicka vykort och börja julbaka i november. Sen flyttade jag till Åre och hann inte tänka så mycket på den tanken och helt plötsligt var jag 30 och absolut ingenting hade ändrats.


Jag ser likadan ut, jag tycker fortfarande att det är kul att klä ut mig och får fortfarande panik över tanken på att bo på samma plats resten av livet. Jag bor i min van och har inte planerat vad jag gör om en månad och jag trivs bättre än någonsin.


Livet som 30 är inte som jag tänkte mig. Jag målar naglarna i fyra olika pastellfärger, har rosa kläder som mitt femåriga jag skulle dö för och har inte städat på en evighet eller orkat betala räkningarna på ännu längre. Jag fuskar och har hunden i sängen, något mitt femåriga jag hade varit ännu mer glad över. Det är galet mysigt och en aning grusigt. Det känns som att jag har kommit till Neverland. Jag äter ostkaka till frukost och grillar korv till lunch och är ute i skogen och leker och sover med fötterna på huvudkudden.


Vad är det för konstiga förväntningar vi har på oss själva och andra när vi tänker att en person ska bli gammal och grå samma dag som de fyller 30? Varför är målet med livet att sluta leva? Vad är grejen med all ålders-shaming? Jag är faktiskt ganska nöjd med att vara 30. Jag känner mig klokare, friare och på många sätt gladare. Ändå är jag livrädd för att se gammal ut. Varför är den bästa komplimangen att höra att en ser yngre ut än en är?

Jag önskar mig en värld där det är vackert att åldras, där det är vackert att leva och att vara levande.

GOTT NYTT 2020
DEJT MED SPÖKEN
EN GRÖN JUL

    4 Comments

  • Daniel på FlyingDryden november 7, 2019
    Reply

    Jag är knappt tio år äldre men lever verkligen inte som en 39-åring ”bör”. Jag jobbar förvisso och har bra koll på räkningar och bankkonto, jag har en Volvo och en lägenhet jag gillar, trots att den är ganska ostädad. Men resten som hör ”den här perioden till” är bara en prick i horisonten. Det där med en stor familj, snickra på huset, renovera källaren, vara med i herrklubb eller byta olja på bilen själv. Jag har bara bytt däck en gång, till exempel. Jag reser runt och lever det liv jag vill och jag njuter. För full. Det verkar du också göra. Fortsätt med det.

    • isbergsphotography.com november 9, 2019
      Reply

      Jag har också Volvo, check på ett helt vuxenpoäng då haha. Hahaaa herrklubb! Så kul. Jaa fortsätt med det du med! Livet är till för att levas och sådär ;) :D

  • Zimone november 8, 2019
    Reply

    Så himla sant! Själv är jag 23 och har exakt samma konstanta ångest över att vara fast på ett ställe. Vill aldrig sluta med äventyr. Dock har jag hamnat i det där ”vuxna” livet innan jag hann blinka.
    Nu ska jag bara komma på hur jag ska få till mig en van och sen ut och åka i världen. Mitt mål inför 2020!!
    Tack för att du inspirerar mig så mycket! Du är så jäkla cool!

    • isbergsphotography.com november 9, 2019
      Reply

      Men åh TACK Zimone! Jag blir så glad att höra att jag kan inspirera <3 Så fint! Jag hamnar ganska ofta i snurror där jag inte riktigt vill vara, men brukar se det som en uppladdning för inför nästa äventyr. Sjukt bra att du har mål inför nästa år! :D Det kanske känns bättre om du bryter ner målet i delmål? Du är fasen jävligt cool du med!

  • Leave a comment

    1 + tre =