ÖVERROMANTISERADE ROADTRIP

juli 13, 2020

Grejen roadtrip kan vara en av de mest överromantiserade sakerna jag vet. Det ska vara härligt och avslappnande och alla ler hela tiden.

I själva verket är jag kissnödig och hittar ingenstans att stanna som dessutom har buskar. Jag är hungrig men känner mig för stressad för att stanna och laga mat så jag äter kakor och får sedan en sån blodsockerdipp att jag måste stanna för att jag är för trött för att köra vidare. Det är myggor och knott och saker som går sönder på bilen. Det är arga bilister bakom och skumpiga vägar framför. Min personlighet är inte gjord för mindfulness. Jag är för rastlös för att komma fram till min slutdestination för att stanna och njuta på vägen.

Väl framme är jag däremot oftast glad och lycklig. 

Roadtripen till Lofoten var osedvanligt smärtfri. Jag hade inga bilhaverier eller motorstopp, mitt värsta missöde var att jag råkade knäcka av en liten bit glas från fönstret på vanen. Det varken regnar in eller orsakar motorstopp, skönt. Jag måste lära mig att inte allting blir bättre om jag bara tar i hårdare. Jag måste också lära mig att det tar en timme att hitta en bra plats att sova på, trots noggrann research på både Google Maps och Park4Night. Varje kväll var det samma sak. Jag hade spanat in en plats i förväg, när jag kommer till platsen vill jag inte sova där. Den var för nära vägen, för skräpig eller utan passande buskar. Att undersöka den första tänkta platsen och att sedan ta mig till och hitta nästa plats har utan undantag tagit en timme. Note to self. Det går inte att först köra bil i 6-7 timmar utan annan mat än kakor och sedan leta parkering i en timme till utan att i slutänden må skit.

Nu är jag dock på Lofoten och det går att köra igenom hela Lofoten på några timmar så nu tror jag att det ska vara ganska lugnt. Men när jag ska åka på roadtrip får ni gärna påminna mig om detta.

KAMPEN OM EN DUSCH
JAG DUGER INTE

    Leave a comment

    sjutton + sju =