YOGALÄRARE

oktober 30, 2019

Det är november 2014, jag har ägnat hela hösten åt att proppa i mig näring, yoga och meditera. Det kanske är lite klyschigt men jag mår sjukt bra. Förutom att jag behöver komma bort från Stockholm. Har varit här för länge och känner mig fortfarande som en alien i stan. Jag lyckas inte passa in, vet inte ens hur jag skulle göra för att passa in. Plötsligt lyssnar alla på hiphop och jag kan inte byta musiksmak och fortsätter att lyssna på min pappas gamla Rolling Stones på min vinylspelare. Folk i allmänhet tycker att jag är ganska konstig. ”När ska du skaffa ett riktigt jobb?” frågar de när jag säger att jag satar på fotograferandet nu. Jag minns inte vad jag svarar men jag minns känslan. Arg, frustrerad, uppgiven. Är det kanske mig det är fel på i alla fall? Jag och en av mina närmsta vänner tittar på yogalärarutbildningar på Bali. Samtidigt får jag upp ögonen för Åre.

Åre, vilken magisk plats. Första gången någon frågar mig vad jag jobbar med i Åre minns jag att personens respons var någonting i stil med ”fasen vad coolt, vad fotar du helst?”. När jag sedan frågar personen vad den gör säger han att han vill bli bergsguide. Att sträva efter att försörja sig som fotograf lät helt plötsligt ganska odramatiskt.

I maj 2015 flyttar jag till Åre, det blev ingen yogalärarutbildning då, vilket jag är glad för, annars hade jag inte haft de här magiska åren i Åre, hade kanske inte bestigit Kilimanjaro eller fått testa vara livrädd i en massa forsar eller träffat alla fantastiska människor. Jag har satsat på mitt fotande och för det är jag glad. Men nu är det dags för den där tanken igen. Är det tid för att utbilda mig till yogalärare nu?

GOTT NYTT 2020
DEJT MED SPÖKEN
EN GRÖN JUL